I möte med lastbil

Idag blev det en promenad igen. För att försöka komma ut mer så tar jag nu promenader, tills vi kan rida ut själva. Men som sagt, tills dess så går vi! Det var faktiskt väldigt skönt att komma ut på promenad, både jag och Occtavia var lite stela. Vi gick en bra runda genom skogen, ut på ett traktorspår vid åkrarna och tillbaka på vägen. Occtavia var lite spänd i skogen igen, men jag tror att hon var det på grund av det som hände förra gången, då det troligtvis var något vilt i skogen då. Men hon skötte sig bra trots det.

Det jag blir lite less på är de som kör bilar, lastbilar och liknande och som inte har någon respekt för oss. Jag såg att det kom en stor lastbil (med två vagnar, eller vad heter det?) en bit bort och eftersom vi inte har mött någon sådan förut så höll jag mig vid en mötesplats så att vi skulle få lite mer plats att mötas på. Occtavia är hur lugn som helst och jag teckar tydligt åt lastbilschaffören att han ska sakta ner och jag gör det när han är en bit ifrån oss så att han har tid att sakta ner. Tror ni att han gör det då? Nope, han blåser förbi i full fart. Occtavia hoppade som tur var bara till och blev spänd, men det kunde ju såklart ha gått mycket värre. Blir så trött på detta. Okej att vissa har stor okunskap när det kommer till hästar (men när man jobbar i trafiken borde det inte förekomma okunskap..) och att man inte förstår, men när jag är tydlig och signalerar åt honom att sakta ner så borde man ju fatta. Jaja, duktig häst hade jag i alla fall!

Kommentarer:

1 Susanna:

Vi har en hel del lastbilar på vår väg också. Jag brukar helt sonika gå ut mitt i vägen och ställa mig bredbent och vifta med armarna. Då har de inget val, de måste bromsa. Det funkar förvånansvärt bra.

Svar: Ja det har jag också gjort med bilar, men just med lastbilar känns det lite obehagligt att gå ut framför måste jag erkänna.
Lisa Brännström

Kommentera här: