Ett steg åt rätt håll

Idag var jag ute tidigt på morgonen till Occtavia och tömkörde henne på banan. Eftersom det var så tidigt var de inga andra hästar ute och det hände ingenting spännande alls runt omkring. Jag märkte att hon var på samma humör som igår då hon gnäggade när vi kom ut till banan, vilket hon aldrig gör annars, och gick först bara och kikade efter spännande saker. Men det fanns ju ingenting roligt, så då blev hon "tvungen" att lyssna på mig, haha. Det var lite så först, "okej, jag lyssnar väl på dig då den här gången".

Men när vi kom igång med tömkörningen och hon lyssnade på mig, då gjorde hon faktiskt ett riktigt bra jobb. Då koncentrerade hon sig helt på mig och gjorde precis som jag ville. Dock var hon lite lat/trotsig och gav kanske inte 110% hela passet igenom. Hon gjorde det hon skulle och ibland lite till och hon gjorde det för det mesta bra också. Tränade mycket övergångar, först trav-skritt-trav och sedan galoppfattningar. Hon tog i ordentligt och hade en himla fin galopp! Så det blev ett riktigt bra pass trots allt och det var väldigt skönt. Imorgon är det dressyrträning igen och jag hoppas verkligen att hon sköter sig då, men det är jag övertygad om att hon gör!

Besviken igen

Efter att Occtavia har varit så duktig de senaste gångerna blev jag idag besviken på henne igen. Det har ju som sagt kommit en ny valack till stallet och det verkar vara först nu brunsten slagit till igen. Och det med besked. Jag hade tänkt rida på banan, men efter två varv där kunde jag gott konstatera att det knappt gick att gå där. Hon var nära på att smälla av, så vi gick in i ridhuset istället. Jag gick med henne lite först så att hon faktiskt slappnade av och jag tänkte då att jag åtminstone kunde sitta upp och bara mjuka upp henne i skritten i alla fall. Det var så himla dammigt därinne, så det var isåfall bara ett kort skrittpass som skulle fungera, allt annat skulle göra att det dammade upp för mycket. Men precis när jag gjorde oss redo för att jag skulle sitta upp så gnäggar en häst från utsidan och det var precis likadant igen. Så jag gav upp den tanken idag. Jag gick med henne till hon slappnade av tillräckligt mycket och gick sedan in med henne igen. Så jäkla tråkigt, men jag vet ju att hon inte är en lätt häst. Varken lätt häst eller lätt sto, så det är det här jag får ta. Jaja, det kommer fler dagar..

Atlas praktik

Jag fick lite frågor i en kommentar angående min praktik hos Patrik Kittel som jag gjorde i början av förra året. Frågorna handlade kring det stipendiet som jag fick och som möjliggjorde min praktik.

Det stipendium som jag fick heter Atlas praktik och det är från det Internationella programkontoret. Det är tyvärr ingenting man kan söka själv, utan ansökningen måste gå genom skolan/organisationen. Vill ni läsa mer ingående om det kan ni klicka in er här. Jag visste redan när jag började på Realgymnasiet att jag skulle ha chans att få praktisera utomlands och det var tack vare Atlas praktiken som jag kunde göra det. Vi fick inte åka utomlands om man inte fick stipendiet. Praktiken måste vara minst tre veckor och det är som sagt skolan som måste ansöka om det. Just när jag gick i gymnasiet var det så att det endast var en från varje klass som kunde få det beviljat. Vi var ju två stycken klasser som gick i trean - de som gick naturbrukslinjen och de som gick hantverkarprogrammet.

Om du har möjlighet att söka just detta stipendium - gör det! Det var bland det roligaste och mest lärorika jag har gjort. Har man denna chans så ta den, det ger så himla mycket. Om din skola inte själva informerar om detta så fråga om det. Är det något mer ni undrar så är det bara att fråga på!