Igår kväll efter jobbet var vi ute och promenerade med Occtavia. Vi höll oss mest i skogen och förutom allt insektssurrande (som var sjukt högt!) så var det supermysigt. Occtavia var faktiskt väldigt lugn och harmonisk, men traskade på piggt och glatt. Jag hade ändå förväntat mig att hon kunde vara lite flipprig, men ibland förvånar hon mig. Det som var lite roligt var att vi helt plötsligt mötte en cyklist, mitt i den snåriga skogen. Gissa om Occtavia blev förvånad? Hon blev hög som ett berg och stel som en staty, men höll sig på marken ändå. Efteråt var hon tvungen att bara stå kvar och fundera lite, hon blev verkligen jätteförvånad. Sötnosen ♥