Man måste väl vara lite knäpp för att vara hästtjej? Det känns som det i alla fall när man börjar jobba på kvällen, men ändå stiger upp 05.30 för att åka ut till stallet och rida två hästar innan de släpps ut i hagen. Det är ju såhär de bästa dagarna börjar! Occra var först ut och hon var lika taggad idag som sist. Vi gjorde mycket liknande saker som jag och Occtavia gjorde på dressyrträningen i måndags. Just nu är inte Occra heller fullt igång och jag rider endast lösgörande pass på henne för att hon verkligen ska mjuka upp hela sin kropp. Hon är ju trots allt lite äldre än Occtavia och har varit med om en del, så det tar lite längre til för henne att bli helt mjuk och lösgjord. Men nu börjar resultaten komma!

Occra har betydligt lättare för att böja halsen än vad hennes lilla dotter har, men det kan nog vara så att Occra har varit van att göra den övningen i hela sitt liv. Jag red många små volter på henne och var noga med både mig själv och henne. Jag skulle vara mjuk och följsam, ha en bra blick, se till att sitta på rätt sittben, rätt vinklade skänklar och använda så få och så små hjälper som möjligt. Occra skulle ställas lagom mycket, spåra rätt och ha bogarna och bakbenen på plats. Efter några gånger gick det riktigt bra och hon blev genast mjukare. Fortsatte över till skänkelvikningar och den här gången var bättre än på länge. Hon klev verkligen under sig och trampade på bra, utan att tappa farten. Riktigt bra!

I traven fick jag nästan bara fokusera på att få henne att lugna ner sig lite. Försökte med att böja halsen även där och även om det gick bra blev hon inte lugnare av det. Istället red jag en massa övergångar för att få henne att inte bara rusa iväg på bogarna och lyssna bättre på mig. Helst hade hon bara velat tuffa på i full fart. Men det tyckte inte jag! Efter ett tag gick det bättre och övergångarna blev riktigt fina. Kändes skönt att kunna sluta så med tanke på hur taggad hon var. Jag funderar på att longera henne imorgon så kan hon bli av med lite energi så. Det kan hon behöva!