Idag tömkörde jag Occtavia. Jag tänkte att det vore bra att själv se hur hon går och det är såklart även bra om hon får gå utan ryttarens vikt också. Hon var som en tickande bomb och ett flipperspel i ett. Innan jag ens började tömköra så dansade hon omkring och var bara överallt. Så jag gick ett varv längs spåret och körde tre steg skritt - halt - tre steg skritt - halt osv. Det fungerade vädigt bra, den övningen gjorde att hon tog det lugnt och lyssnade bra på mig. Så jag kopplade på tömmarna och började i skritt. Hon var på tårna, men hon höll sig till skritten.

Sedan skulle hon få börja jogga och hon sökte sig själv till en låg och lång form. Men hon stressade ändå upp sig så att hon exploderade. Jag vet inte vad som hände, men hon var jättestressad. Jag förstår verkligen inte var det kom ifrån, men till slut lyckades jag lugna ner henne. Hon fick jogga på i traven och vi gjorde flera övergångar till skritt. När vi efter det hade avslutat och jag skulle koppla bort tömmarna så tryckte hon huvudet i famnen på mig och höll så en stund. Det var som om hon hade berättat något jättejobbigt och sedan suckade ut. Lillgumman då.. Jag har verkligen ingen aning om vad allt det handlade om och var allt det här kom ifrån. Hon var i alla fall nöjd när jag skrittade av henne och hon hade suckat ut. Jag hoppas på att hon fick ur sig allt idag..