Gårdagens och dagens pass blev ganska lika för Occtavia. Igår gick vi ut till en äng, som vi har varit på förut, men det var längesedan vi var där sist. Occtavia var supertaggad och spänd som en fjolsträng. Efter att ha gått med henne en liten stund tyckte jag att jag kunde sitta upp på henne, men kände direkt att hon var en tickande bomb. Därför fick Ann-Sophie hålla kvar henne på longerlinan ifall hon skulle få för sig något. Vi skrittade bara runt och jag fick koncentrera mig på att försöka få henne att slappna av. Det gick ändå väldigt bra och det hände ingenting spännande. När hon hade slappnat av tillräckligt mycket hoppade jag av och så promenerade vi en bit bort innan vi vände och gick hem.

Idag höll de på att köra med traktorn precis utanför stallet när jag gjorde iordning Occtavia och det gjorde henne väldigt stressad. Hon är inte ett dugg rädd för traktorn, men det var bara mycket som hände och det stressade upp henne. Vi skulle ut och gå på promenad samma väg som igår och eftersom hon var taggad igår och stressad idag tänkte jag longera av henne på banan först. Hur är inte hon då? Jo, helt lugn och har inga som helst bekymmer i världen. Hon hade världens chans att kunna bralla loss ordentligt, men var mer som "jaha, ska jag galoppera? Visst, om du vill det så" och var bara jättelugn helt enkelt.

Sedan gick promenaden väldigt bra. Hon var väldigt pigg och taggad, men inte alls som igår. Utan idag var det på en mer lagom nivå. Hon blev skrämd av ett par änder som flög upp ur ett dike precis bredvid oss, men förutom att hon hoppade åt sidan så stannade hon kvar. Väldigt duktigt! Men dagens läskigaste var korna. Vi går genom en liten gård när vi går till ängen och i ett stall där så stod det kossor. När vi gick mot ängen så lät de en massa, men Occtavia såg väldigt förvirrad ut och verkade inte fatta riktigt vart och vad det kom ifrån. Sen när vi skulle gå hem och de lät likadant så förstod hon att det var något inne i stallet och blev först till en staty innan hon blev riktigt rädd. Hon dansade runt lite, men när jag hade fått bort henne en bit bort lugnade hon ner sig väldigt fort och det var som om ingenting hade hänt. Så det va ju skönt i alla fall!