5-åringen

Japp, 5års trotsen är här och den verkar vilja stanna ett tag också. På banan har hon varit rätt utflippad på sistone, så därför har jag tömkört en hel del där på senaste tiden just för att hon ska "vänja sig" där. Hon är ju redan van att gå där och reagerar på saker hon aldrig skulle reagera på annars, men jag vet inte annars hur jag ska skriva det. Fast sist jag tömkörde därnere gick hon riktigt bra och arbetade på fint. Var så skönt att ha henne lugn där för en gångs skull!

Idag red jag ett litet pass i ridhuset. Min tanke var att fokusera på lösgjordheten och det fick jag göra också. Occtavia var trotsig idag med, men inte så att hon tjurade eller så. Hon skulle bara lyssna på allt utanför, bli "rädd" och allting var bara nästan. Hon gjorde ingenting 100%, utan det var bara nästan vad gällde allt. Jag vet ju vad hon klarar och hon kändes inte stel alls, så det var bara trots från hennes sida. Skulle gärna göra lite tvärtom vad jag ville. Men men, så är det med unghästar. Så jag fick lura henne lite, aldrig fastna i en övning, utan ständigt bara göra en massa nya saker. Då höll jag henne lite mer alert och vi kunde göra lite mer. Skippade galoppen helt idag, ingen idé när hon är på det där humöret.

Kommentera här: