Vilken intressant träning det blev! Det snurrar så mycket tankar, ny information och lärdomar i mitt huvud att det är svårt att få ner det i ord och meningar. Men jag ska försöka! Varning för att det kan bli ett långt inlägg ;)

Linnea, som tränaren heter, började med att känna igenom Occtavia, vilket Occtavia var väldigt ovan vid att någon annan rörde henne så och blev väldigt misstänksam. Men hon skötte sig bra ändå. Linnea tyckte att hon kändes väldigt bra, kanske en liten spänning vid högra låret, men den försvann rätt fort. Sedan var det dags att sadla Occtavia och då skulle Linnea sitta upp på henne. Det var alltså första gången någon annan än jag red Occtavia. Det var oerhört intressant! Både att se hur Occtavia reagerade och hur hon gick.

Det gick bra till en början, även om man såg att Occtavia var väldigt fundersam och misstänksam. Sedan började Linnea kräva lite mer av Occtavia och då hände det jag och alla andra hade misstänkt skulle hända med en ny ryttare. Hon satte sig helt på tvären. Hon ställde sig som världens mest envisa åsna och bara vägrade att röra sig ur fläcken. Om hon rörde sig så var det bakåt eller så stampade/sparkade hon med ena bakbenet. Hon höll på så en bra stund och det blev nästan lite pinsamt för att hon var så jäkla envis, haha. Vilket humör alltså! Men det som var väldigt skönt att se var att Occtavia aldrig var dum, hon skulle aldrig ens ha tänkt tanken på att kasta av Linnea eller liknande, utan hon bara vägrade att röra på sig.

Efter en stund kom de över den tröskeln, även om Linnea fick hoppa av en stund och arbeta henne från marken. Occtavia är otroligt mammig och en enmanshäst, vilket jag har hört från flera olika håll. Ingen konstig reaktion från hennes sida alltså, egentligen. Linnea förklarade vad hon gjorde, hur Occtavia reagerade, vad målet var, hur man skulle komma dit osv. Väldigt pedagogisk! Så hon beskrev även det fysiologiska biten med det hela och delade upp musklerna i två delar, alltså en väldigt grov indelning. Överlinjen som är positiv energi och utsöndrar bra endorfiner och sedan underlinjen som är negativ energi och utsöndrar stresshormoner. När skänkeln lades till på Occtavia spände hon underlinjen, vilket såklart inte är målet. Så för att få bort det skulle Occtavia "gå bort" från innerhjälperna och inaktivera underlinjen, vilket bland annat gjordes genom att föra innerhanden mot manken.

När Linnea hade kommit en bra bit med Occtavia i både skritt och trav fick jag sitta upp och rida likadant med Linneas hjälp från marken. Jag fick hela tiden förklarat hur Occtavia gick, hur hon skulle gå och vad jag behövde göra för att komma dit. Så jag kände verkligen allting och det var en så stor skillnad på rätt och fel! Helt otroligt alltså! Så jag fick jobba med att lägga till skänkeln, föra innerhanden mot manken, klappa och ge eftergift när hon gick rätt, sedan ta upp samma jobb igen och även att lägga ner händerna som låga och breda för att föra ner henne i en lägre form. Jag kände direkt så fort Occtavia aktiverade underlinjen lite, för det blev så himla tydligt. Riktigt häftigt! Så i slutet kom hon igenom kroppen mycket bättre och slappnade av mer, vilket gjorde att hon blev rundare och vilade mer på stegen. Framåtbjudningen fanns inte där idag, men hon var väldigt tveksam till det här nya, vilket hon alltid är när det är något nytt såhär. Men hon kändes otroligt nöjd efteråt i alla fall. Så detta ska vi definitivt fortsätta med!

Jag hoppas att jag inte har glömt något, även om jag är ganska säker på att jag har gjort det. Är helt slut! Men det var riktigt, riktigt roligt och lärorikt. Nu har jag mycket att smälta!