Idag skrittade jag Occtavia en stund inne i ridhuset. Det var rätt skönt att ha väggar som stöd för en gångs skull. Det blev som sagt bara skritt då jag ville komma åt henne ordentligt, som jag känner att jag inte helt och hållet gör när jag tömkör. Inte på samma sätt i alla fall. Red på mycket olika böjda spår där jag ställde och böjde henne. Hon var väldigt mjuk och sökte sig själv till den låga, runda formen. Red sedan både lite förvända öppnor och skänkelvikningar. Det var lite ringrostigt, men det är helt klart godkänt.

Hon hade för det mesta bra framåtbjudning, förutom när jag ville att hon skulle öka riktigt mycket i skritten. Då stannade hon upp lite, men jag kunde då säga till henne och då försökte hon. Enligt henne är det väldigt onödigt att öka skritten när man kan trava istället, så det är något vi kommer att fortsätta träna på. Annars kändes hon bra och mjuk ändå. Skönt!