Året som har varit

Det är väl egentligen väldigt vanligt att man skriver om året som har varit och året som kommer. Men det är ju faktiskt en sådan tydlig milstolpe liksom. Så jag tänkte också göra det. Vet knappt vad jag ska skriva egentligen då jag tycker att det här året har skakat om mig så mycket, vilket det också gjorde året innan det. Jag tycker om när det händer mycket saker, men det skulle inte skada med ett lite lugnare år nu, faktiskt.

Börjar med att punkta upp lite händelser som varit extra roliga:
- Praktikplatsen hos Patrik Kittel i Tyskland.
- Började på Ikea den 19 mars.
- Hoppade Occtavia för första gången i april.
- Drev ett UF-företag tillsammans med två av mina bästa vänner.
- Tog hästskötarexamen.
- Sprang milen och Blodomloppet för första gången, på samma gång.
- Tog studenten!
- Åkte på en weekend till London tillsammans med familjen.
- Tävlade Occtavia (Pay and Ride) för första gången, den 18 juni.
- Red för Linnéa Aarflot för första gången och har totalt ridit för henne två gånger detta år.
- Åkte på en weekend till Barcelona tillsammans med familjen och mormor &morfar.
- Tatuerade mig.

 
Allmänt
Vi börjar på det allmäna, lite mer personliga planet, eftersom det trots allt genomsyrar allt. Började året med att åka till Tyskland i tre veckor och blev efter det ännu mer motiverad för att kämpa mot det mål jag hade då - att direkt efter studenten söka hästjobb och möjligtvis flytta utomlands. Vilken förändring som blev. Det har hänt så mycket för mig på det personliga planet. Jag är en person som älskar att drömma stort och har haft samma stora dröm så länge jag kan minnas. Sedan, på grund av vissa saker, så försvann de drömmarna. Till en början lite smygande och sen försvann det som var kvar helt plötsligt. Där står jag då, bara någon vecka innan jag ska ta studenten, och har ingen aning om vem jag är längre eller vad jag ville. Det var en riktig käftsmäll. Trots det njöt jag av studenten och hade världens bästa dag. Det var bland det bästa som någonsin har hänt. Jag tycker inte om pluggandet alls och har så lätt för att få prestationsångest. Så att sluta skolan är bland det bästa som har hänt mig då jag mår så oerhört mycket bättre efter det. Jag är bara gladare, lyckligare och inte alls stressad längre. Från att ständigt vara sönderstressad till att endast stressa en kort stund när det händer något någon gång. Alltså, det går inte ens att beskriva lättnaden att slippa det! Nu har jag lyckats smälta att jag inte har samma dröm längre, just nu. Idag lever jag mycket mer i nuet än vad jag gjorde tidigare och det tänker jag fortsätta med.

 
Skola och jobb
Ja, som sagt så slutade jag skolan och det har bara blivit bättre sedan dess. Förutom att jag inte riktigt har kommit in i den nya rytmen och de nya rutinerna som det kräver. Att jobba är något helt annat. Jag trivs superbra på Ikea och älskar det. Helt fantastiskt att jag hittade så rätt så snabbt, trots att det inte alls var något jag hade tänkt mig från början. Ibland är det bara meningen att det inte blir som man hade tänkt sig. Det har varit otroligt mycket jobb, men det har jag ju velat också. Alla säger åt mig att inte jobba ihjäl mig, men hur kan man jobba ihjäl sig när man tycker att det är så kul och inte stressar alls över det? Jag har fått utvecklats så mycket på Ikea, både på det personliga planet och inom jobbet också. Jag har träffat många underbara människor och de är en stor del till varför det är så kul där. Jag känner mig så tacksam och så lyckligt lottad över att få jobba på ett så fantastiskt ställe!

 
Hästarna
Helt ärligt har det inte varit mitt år när det kommer till hästarna, men samtidigt har det gått så mycket framåt. Jag har inte riktigt insett det förrän för en stund sedan då jag satt och tittade igenom arkiven här. Först då förstod jag hur mycket jag och Occtavia har utvecklats. Trots mitt nya liv och mina nya rutiner. Det är inte helt lätt att få ihop det, men det går bättre och bättre. Dessutom måste jag erkänna att jag har tappat mycket motivation på grund av vissa saker som har hänt och tack vare vissa personer. Men jag är övertygad om att vi kommer att kunna ändra på det det här året som kommer, det bara måste vi göra. Jag tittade igenom mitt och Occtavias år och även om vi inte har kunnat göra så mycket som jag hade önskat så har vi kommit långt trots det. Jag hoppade henne uppsuttet för första gången och vi har kommit så långt i dressyren detta år. Från att bara få små blickar på hur det kan vara när hon går i form till att det är en självklarhet varje ridpass, i alla gångarter. Jag har haft svårt med galoppen, men nu i slutet har den gått från klarhet till klarhet. Jag har börjat rida henne när jag är utan sällskap och hittills har det gått jättebra. Vi har verkligen kommit så långt! Och alla de gånger vi var ute i somras och galopperade på ängarna. Jag kunde helt släppa tyglarna och hon var hur trygg som helst. Från att ena sekunden raca runt i galopp till att nästa kunna skritta på långa tyglar, utan några som helst problem. Mitt hjärta ♥

 
Träningen
Det har inte varit mitt träningsår heller riktigt. Det har gått lite uppåt och lite nedåt. Men jag har tränat så mycket jag har kunnat och då har det gått väldigt bra också. Sprang Blodomloppet och milen för första gången, vilket var så galet roligt! Även här har jag varit tvungen att försöka pussla ihop det med mina nya rutiner. Inte helt lätt.

 
För övrigt har det här året varit rätt händelserikt ändå. Jag har träffat så många nya människor, tatuerat mig för första gången, åkt på två härliga weekendresor till två storstäder (varav ena är min absoluta favorit! Barcelona i mitt ♥) och bara haft det riktigt bra. Lärt mig att kunna stressa ner och leva i nuet. Ja, det har nog faktiskt varit årets två stora lärdomar. Det blir inte alltid som man har tänkt sig och jag har blivit ännu mer öppen och kan se ännu mer utanför boxen nu. Jag har alltid varit öppen och inte varit trångsynt, men det här året har öppnat mina ögon och mitt hjärta ännu mer.