Både i förrgår och igår var jag och Occtavia ute och promenerade. I fredags var hon pigg och glad, men ändå lugn och harmonisk. Riktigt supermysigt! Igår var hon rejät brunstig och därför även rätt flipprig. Allt gick bra förutom att hon blev livrädd för en gående cyklist som kom ut från en liten skogsdunge. Då var hon inte lika mysig längre, men efter en stund när han hade försvunnit så kunde hon lugna ner sig. Så det slutade bra i alla fall.

Idag blev det ett kort, lugn och lösgörande pass inför morgondagens dressyrträning. Kände igenom och checkade av hela Occtavia. Hon var lite okoncentrerad, men mjuk och fin i kroppen. Lade lite extra fokus på skänkelvikningar och öppnor. Occtavia försökte fuska en hel del i skänkelvikningarna, men det gick bra när hon väl började jobba. Passade även på att träna på att öka traven på diagonalerna varje gång vi bytte varv om oj, oj, oj vad det gick bra! Där tog hon i ordentligt och travade på så himla fint. Hon var riktigt duktig och jag kunde lätt samla upp henne i hörnet innan ökningen och ta tillbaka henne snabbt i hörnet när hon skulle sakta ner i tempot. Superduktig!

Ann-Sophie var med mig och vi upptäckte att min svarta dressyrsadel också låg snett. Men det är jag som är oven i dramat, det är jag som är sned. Jag trampar ner mer i höger stigbygel och det är därför det blir snett. Så nu får jag vara stenhård på mig själv om att hela tiden sitta rakt och trampa ner lika mycket i båda stigbyglarna. Skärpning!