Jag saknar dig så mycket att det värker. Saknaden är alldeles för stor och för smärtsam för att jag egentligen ska orka med den. Förlåt mig för att jag inte tänker på dig oftare, men det är för att jag älskar dig så mycket och saknar dig obeskrivligt mycket. Det gör för ont.

Tack för att du valde mig. För det var faktiskt så det var. När jag såg dig första gången sa det bara klick. När jag satt på din rygg första gången kunde jag inte sluta le. Jag visste att det skulle bli vi två, även om vi då egentligen var ett omaka par. En nervös ryttare och en lättstressad häst. Därför vill jag tacka dig. Tack för att du gjorde mig till den jag är. Tack för att jag fick lära känna dig. Tack för att du alltid fanns där, både när jag gjorde rätt och när jag var fel ute. Tack för allt du lärde mig. Tack för allt, helt enkelt. Du lärde mig så oerhört mycket. Tänk att vi faktiskt gjorde den resa vi gjorde tillsammans. Tänk att vi faktiskt kom så långt vi kom. Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag fick vara din ägare, men framförallt för att jag fick vara din bästa vän och att vi kom så nära varandra. Vi hade ett speciellt band, vi två. Du och jag. Våran resa tog slut alldeles, alldeles för fort. Men det är en resa jag aldrig någonsin kommer att ångra. Jag ska försöka att tänka på dig oftare och då se till att le. För du gav mig så många leenden och det är dem som räknas.

Så tack, min ängel ♥